Notes

HomeHome    SearchSearch    PrintPrint    Login - User: anonymousLogin    Add BookmarkAdd Bookmark

Matches 1 to 50 of 70

      [1] 2 Next»

   Notes   Linked to 
1 Fästningsdag: 7 Jan 1865
Lysning: 8 Jan, 15 Jan och 22 Jan.
Vigselpräst: A. Helen 		Family: F54
 
2 Förlovade vid Sverigebesök 1887 Family: F548
 
3 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F598
 
4 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F467
 
5 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F634
 
6 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F133
 
7 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F627
 
8 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F40
 
9 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F41
 
10 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F303
 
11 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F374
 
12 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F384
 
13 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F423
 
14 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F496
 
15 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F571
 
16 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F588
 
17 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F556
 
18 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F637
 
19 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F603
 
20 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F600
 
21 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F650
 
22 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Family: F667
 
23 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Mats
 
24 Dödsorsak: Kikhosta Harald* Valdemar Bergart
 
25 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Sara Emelie* Dahlin
 
26 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Alma* Sofia Margareta Enoksson
 
27 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Ella* Alfhild Birgitta Enoksson
 
28 At least one living individual is linked to this note - Details withheld. Lisa* Kristina Maria Enoksson
 
29 Dödsförklarad i Sverige 1916 Erik Gustav* Valdemar Ericson
 
30 Den äldsta av Ephraims d.y. döttrar, Malin, som endast var 14 månader vid moderns bortgång, omhändertogs först av mormodern, Anna Greta Odqvist på Röhl, men återflyttade till fadern i Hala, sa snart denne gift om sig. Ma¬lin var en god och varmhjärtad människa. Ma¬lin förlovade sig med lantbrukare Casper Persson från Borgstena, vilken redan under förlovningstiden utvandrade till USA för att där söka sig en bättre utkomst. När detta lyckats, återvände han hem till sin utvalda, gifte sig och återvände med bruden till USA, där han i Illinois lyckats upparbeta en god farm. Han amerikaniserade så småningom sitt namn till Pierson.
Lotten, som vid moderns frånfälle var nyfödd, omhändertogs först av moderns kusin, lantbrukare Bengtson på Högryd, vars fru nyligen fått en dotter och nu åtog sig att amma även den lilla Lotten. Efter omkring ett år återsändes emellertid Lotten till mormodern, som vid dödsbädden lovat sin dotter att omhändertaga de små. Lotten uppfostrades på Röhl tillsammans med sina mostrar och morbroder, som tog väl hand om den glada, livliga och kvicktänkta flickan. Särskild god vän blev Lotten med den barnkäre morbror Gustaf, som gärna lekte och dansade med henne.
Vid 18 års ålder anställdes Lotten som "mamsell" hos major Selander på Simonstorp. Arbetsdagarna började där vid 4—5 tiden på morgonen och arbete fanns det gott om för "mamsell Lotten" och hennes tre underställda jungfrur. De första åren arbetade Lotten utan lön men hon behandlades i stället som familjemedlem och fick vara med på alla kalasen hemma och i granngårdarna. På Simonstorp firades julen på gammalt svenskt sätt med släkt och gårdarnas folk samlade i stora matsalen, där julgranen tändes och majoren läste julevangeliet.
Efter hennes moster Sofias död återvände Lotten till Röhl och skötte där om sin gamla mormor till hennes bortgång 1898.
1899 gifte sig Lotten med godsägare Erik Hollander. Hollander genomgick 7 klasser i Vänersborgs Högre Allmänna Läroverk, Underbefälsskolan i Karlsborg samt därefter Lantbruksskolan i Trelleborg. Efter att en tid ha innehaft egendomen Sotared flyttade H. 1895 till Borås där han sysslade med agenturverksamhet till sin död 1914.
Lotten var en lugn och fridsam människa med en stilla och fin humor, som hjälpte hen¬ne själv och andra genom livets besvärligheter. Trots att hon fick dragas med klen hälsa under större delen av sitt liv, var hon städse outtröttlig i omvårdnad om de sina. Efter ett långt lidande — svagt hjärta — insomnade Lotten lugnt och stilla den 6 november 1955 vid 93 års ålder.
 		Brita* Charlotta Hollander
 
31 Utvandrade 1892 till Australien. Ej avhörd. Gustaf Kjellberg
 
32 Tog moderns namn Westman Karl Kjellberg
 
33 Omgift 1937, Malmö Nils Liljemark
 
34 Josephine växte upp som hemmadotter och gifte sig den 16/10 1877 med Herman Gus¬tafsson, född 1851, som var ingenjör och innehade Borås mekaniska verkstad. Vid ett besök på 1940-talet visades för Josephines brorson, Folke, av företagets dåvarande chef, Axel Nylander, de stadiga bjälkar i chefsbostaden som sades härröra från stockar, ditfraktade från Fenneslunda på Herman Gustafssons tid. År 1889 flyttade familjen till Stockholm, där Her¬man fått anställning som inspektor för Städernas Allmänna Brandstödsbolag. Åren 1907 till 1915 bodde familjen i Södertälje och återvände därefter till Stockholm. Josephine avled 1923 och Herman 1924. Anna Josefine* Odqvist
 
35 Anna Fredrika Odqvist föddes på Röhl som den sjätte i ordningen av sju syskon. Undervisning fick hon först tillsammans med dessa av ett par guvernanter och senare i folkskolan i Bredared. Hon var ledsen att hon inte fått fortsätta sina studier och sa ofta till sina inte alltför flitiga söner: "Tänk om jag fått läsa, då skulle Ni fått se . . ." Hon manade på dem att samla växter, följde med ut i markerna och kunde latinska namnen på en hel del. Det hade hon lärt av sin bror Svante. Hon hade gott huvud, gott minne, var vetgirig och skaffade sig en avsevärd allmänbildning. Lanthushållning lärde hon av sin duktiga mor och när brodern Gustaf 1876 övertog Röhl blev hon till en början husföreståndarinna.
Vid den tiden hade Johan Anders Lindgren förvärvat skogsegendomen Hellered i Sandhults socken och dit sände han från Skåne sina söner Axel och Johan, av vilka den senare kom att uppträda som friare på Röhl, förmodligen introducerad av jaktkamraten kyrkoherde Landahl. När Hellered såldes blev Johan inspektor på Stora Bjurum, Bjurums socken och 1874 arrenderade han prästbostället Stommen i Värsås, som antagligen tilltalat skåningen med sina släta gården och stora odlingsmöjligheter. Från 100 tunnland vidgade han åkerarealen till 200, vilket medförde behov av större hus. Han måste bygga ladugård för 40 mjölkande kor jämte ungdjur, vilket medförde penningbekymmer.
Hit kom nu Anna som nygift 1886 och ställdes genast inför svårigheter. En olycklig borgensförbindelse för en vän och jaktkamrat blev väl den slutliga anledningen till konkurs och auktion. Men det redde upp sig. Arrendet övertogs formellt av Gustaf på Röhl och nu kom Annas tid att visa vad hon verkligen gick för. Ekonomin ordnades och det blev hennes stora ambition att föra fram sina söner till studentexamen. Hushållet var arbetsamt. 2-3 drängar i maten, två jungfrur och under senare år en hushållsfröken dvs. omkring tio personer med familjen.
Efter 32 år i Värsås var det dags att bryta upp 1906. Arrendet överlämnades alltså och i Skara inköptes huset Gunnar Wennerbergsgatan 120 i två våningar och flygel mitt i en välskött tradgård för 21 000 kr. Realiserandet av tillgångarna i Värsås borde ha gett 25 000 kr. Johan ådömdes att bygga om den en gång av honom uppförda ladugården. Där gick 10 000 surt förvärvade kr. Domslutet ansågs orättfärdigt och bakom lag nog intriger från grannar, avundsjuka att föräldrarna kunnat hålla två söner i skolan och att Anna gärna velat betrakta sig som herrskap.
I det nyförvärvade huset fanns på vinden fyra pojkrum, som måste utnyttjas. Där bodde Torsten Ödvall som gick igenom lantbruksskolan, Knut Odqvist och många andra. För Anna blev det att sträva med inackorderingar ända till 1918, då Johan dog svårt åderförkalkad. Därefter lättade det för henne, särskilt sedan hon sålt huset 1921 och täckt förlusten från 1906 fast i ett lägre kronvarde. Hon flyttade upp i vindsvåningen och bodde där till 1933. Det blev hennes lugnaste år,
Där var emellertid kallt, hon eldade inte i onödan och så blev hon sjuk. Trapporna blev också besvärliga. Det slutade med att hon flyttade till sonen John och Ninni, som återkommit från Uppsala. Hon blev där i fem år och kom sedan till sonen Gustaf i Stockholm. Där fanns sedan ett par år en svärmor förut. Anna var så gott som blind, ganska åderförkalkad och kunde inte skötas hemma utan kom på ett hem i Stock¬holm och sedan på Smedby i Österåker, där hon stilla avled den 23/2 1939 nära 88 år gammal efter att ha fullbordat ett ovanligt träget livsverk. Det är väl först på äldre dagar som hennes söner fullt fattat vad hon uträttade för dem.
Anna Fredrika gifte sig den 3/9 1886 med Johan Barthold Lindgren, som föddes den 11/10 1839 i Gonarp. Son till Johan Anders Lindgren och hans hustru Sofia Laurentia Holmström. Johan (Janne) växte upp på Västerstad, gick några år i katedralskolan i Lund för att så småningom med brodern flytta upp till Hellered.
Han, som var hästkarl, stor nyodlare, i Värsås en jordbruksreformator och i sin ungdom ivrig jägare, dog den 21/10 1918 och vilar tillsammans med sin maka på gamla kyrkogården i Skara.
 		Anna* Fredrika Odqvist
 
36 Efter avslutad utbildning och praktiktjänstgöring ingick August giftermål den 8/4 1859 med Klara Kristina Johansdotter, född 1838 23/6 som fått gården Lexberg i Gökhems socken av sina föräldrar, Johannes Andersson och hans hustru Ingrid Jonsdotter. De ägde även säteriet Vistaholm i Floby socken. Klara Kristinas tre bröder, därav en tvillingbror fick också varsin gård av föräldrarna..
På Lexberg nedlade August under ett långt liv ett intresserat och framgångsrikt arbete för egendomens utveckling. Genom intensiva självstudier och omfattande försöksverksamhet skapade han har ett mönsterjordbruk, varifrån impulser till jordbruksnäringens rationalisering utgick till hela Falbygden. Tidigt inseende värdet av sammanslutningar för tillvaratagande av jordbrukarnas gemensamma intressen blev han även på detta område en föregångsman inte endast inom sin egen bygd utan i betydligt vidare kretsar.
Till Lexbergs gård med underlydande hörde två kalkbrott i Skår. Här anlade August kalkbruk för att kunna tillhandahålla bönderna i Vilske och omgivande härader den för en rationell jordbruksdrift erforderliga kalken. Kalk som icke konsumerades i bygden fraktades per järnväg från Sörby till Göteborg, därifrån den spreds till kalkfattigare delar av landet.
År 1884 lät August och hans gode vän lektor Bellinder på Mönarp på egen bekostnad anlägga väg från sina respektive egendomar genom bygden till Odensberg vid Västra stambanan. Vägbygget fick till beräknad följd att Statens Järnvägar år 1890 öppnade godstrafik från Odensberg till stor betydelse för traktens utveckling. All kalk från Lexbergs, Sjögerås och Mönarps kalkbruk utlastades härefter i Odensberg, som så småningom utvecklades till ett livligt stationssamhälle. Även i Odensbergs samhälles tillblivelse och utveckling hade August sålunda väsentlig del.
Den på Augusts tid betydelsefulla frågan om förbättring av hästbeståndet på gårdarna fångade tidigt hans särskilda intresse. På ardenneruppfödningens område nedlade han ett intensivt arbete, som så småningom gav riklig lön för mödan. Han levererade också under ett tjugutal år artillerihastar till Göta artilleriregemente. Dessa hästar gick landsvägen den långa sträckan till Göteborg, där de först avlämnades vid Otterhällan och senare på Kviberg. Lexbergs gård med underlydande Härstorp lönade under indelningsverkets dagar ½ knekt samt hade soldattorp.
Vid sin död 1923, nära 89 år gammal, hade August Odqvist bakom sig en lång och bemärkt bana liven inom kommunal- och länsförvaltningen. Sålunda blev han efter genomförandet av de nya kommunal lagarna Gökhems kommuns förste och därefter mångårige kommunalordförande. Detta förtroendeuppdrag följdes under årens lopp av en rad andra. För att nämna några var han under många år landstingsman, skiftesgodeman, ledamot av inskrivningsnämnden och ledamot av premieringsnämnden. August var också en av stiftarna av Falbygdens brandstodsbolag och Falbygdens hästförsäkringsbolag. I det förstnämnda bolaget, vars syfte lag honom varmt om hjärtat, kvarstod han som ordförande långt in på sin sena ålderdom.
August blev i sin hembygd den store ledaren och föregångsmannen. Med punktlighet, redbarhet och skicklighet utförde han sina mångskiftande arbetsuppgifter. Därför kom honom också ett stort förtroende till del långt utanför häradets gränser. Han hade väl dock icke varit en äkta son av sin släkt om han icke förstått att vid sidan om sitt trägna arbete njuta av det goda, livet förunnat honom. Otaliga är historierna om de glada fester, han anordnade både hemma på sitt älskade Lexberg och i den närbelägna staden Falköping. Även om legendbildningen kring hans imponerande gestalt sålunda är stor, får väl mycket som berättas om honom tas med en nypa salt.
Som avslutning kan följande episod anföras. Även om den i någon man "är gjord", är den dock karakteristisk för August, som med tiden blev en något maktfullkomlig kung i sin landsdel. Sonsonen Åke, nedskrivare av dessa rader, avlyssnade som ung pojke det samtal, där historien berättades av gamle hovrättsrådet Ströman på det Lexbergs gård närbelägna Torpa gods. Ströman figurerade själv i historien.
I en mycket tidig gryningstimma väcktes en gång den Strömanska familjen ur sin ännu djupa sömn av klapprande hästhovar och ett våldsamt buller på stora gårdsplanen utanför huvudbyggnaden på Torpa. Efter att i all hast ha mobiliserat i huset förlagd tjänstepersonal, tumlade hovrättsrådet något yrvaken ut på stora trappan och fick då i dunklet syn på en landå, som i rasande fart, dragen av två hästar, oavbrutet cirkulerade runt en framför byggnaden belägen stor rundel. När hovrättsrådet kommit till insikt om att det icke var de övernaturliga makterna som drev sitt spel på Torpa denna natt, kastade han ut ett rytande om vad i h—e det var fråga om. Svaret kom prompt och utan att ekipagets fart märkbart minskade: "Jag är August Odqvist på Lexberg, och jag kör var f—n jag vill!" Slutet på historien blev så småningom en tidig frukost på Torpa, ty ingen av de båda herrarna var någon kostföraktare, och anledning att fira fanns alltid — denna gång det förhållandet, att vännen August på hemväg från en glad fest i Falköping råkat komma in på en väg, som icke tycktes leda till det hägrande hemmet utan bara gick runt, runt.
 		August Odqvist
 
37 Den äldsta av Ephraims d.y. döttrar, Malin, som endast var 14 månader vid moderns bortgång, omhändertogs först av mormodern, Anna Greta Odqvist på Röhl, men återflyttade till fadern i Hala, sa snart denne gift om sig. Ma¬lin var en god och varmhjärtad människa. Ma¬lin förlovade sig med lantbrukare Casper Persson från Borgstena, vilken redan under förlovningstiden utvandrade till USA för att där söka sig en bättre utkomst. När detta lyckats, återvände han hem till sin utvalda, gifte sig och återvände med bruden till USA, där han i Illinois lyckats upparbeta en god farm. Han amerikaniserade så småningom sitt namn till Pierson.
Lotten, som vid moderns frånfälle var nyfödd, omhändertogs först av moderns kusin, lantbrukare Bengtson på Högryd, vars fru nyligen fått en dotter och nu åtog sig att amma även den lilla Lotten. Efter omkring ett år återsändes emellertid Lotten till mormodern, som vid dödsbädden lovat sin dotter att omhändertaga de små. Lotten uppfostrades på Röhl tillsammans med sina mostrar och morbroder, som tog väl hand om den glada, livliga och kvicktänkta flickan. Särskild god vän blev Lotten med den barnkäre morbror Gustaf, som gärna lekte och dansade med henne.
Vid 18 års ålder anställdes Lotten som "mamsell" hos major Selander på Simonstorp. Arbetsdagarna började där vid 4—5 tiden på morgonen och arbete fanns det gott om för "mamsell Lotten" och hennes tre underställda jungfrur. De första åren arbetade Lotten utan lön men hon behandlades i stället som familjemedlem och fick vara med på alla kalasen hemma och i granngårdarna. På Simonstorp firades julen på gammalt svenskt sätt med släkt och gårdarnas folk samlade i stora matsalen, där julgranen tändes och majoren läste julevangeliet.
Efter hennes moster Sofias död återvände Lotten till Röhl och skötte där om sin gamla mormor till hennes bortgång 1898.
1899 gifte sig Lotten med godsägare Erik Hollander. Hollander genomgick 7 klasser i Vänersborgs Högre Allmänna Läroverk, Underbefälsskolan i Karlsborg samt därefter Lantbruksskolan i Trelleborg. Efter att en tid ha innehaft egendomen Sotared flyttade H. 1895 till Borås där han sysslade med agenturverksamhet till sin död 1914.
Lotten var en lugn och fridsam människa med en stilla och fin humor, som hjälpte hen¬ne själv och andra genom livets besvärligheter. Trots att hon fick dragas med klen hälsa under större delen av sitt liv, var hon städse outtröttlig i omvårdnad om de sina. Efter ett långt lidande — svagt hjärta — insomnade Lotten lugnt och stilla den 6 november 1955 vid 93 års ålder.
 		Beata Charlotta* Odqvist
 
38 Han lär ha misslyckats i studentexamen och som officersvolontär och försökte sig en tid p! kommissionsverksamhet i Göteborg. Reste 1878 till England (Hull) och fortsatte kort därefter till USA, där han fick tillfälliga arbeten. Härifrån korresponderade han sparsamt med sin syster Anna. Han arbetade i September 1878 på en farm (Bates Silver Farm) i Searsdale. Sista underrättelsen kom från Chicago den 22/3 1880 i vilket brev han meddelar dels att han under 4 månader deltagit i indiankrig (förmodligen under general Terrys strider med Sitting Bull), dels att han tröttnat på kriget och tagit anställning i ett möbelmagasin i Chicago. Han nämnde även att han hade vissa funderingar på att gifta sig med en tyska. Carl* Henning Odqvist
 
39 Carl föddes vårdagjämningsdagen 1840 på Ljunga, vilken gård han inlöste av sina föräldrar och syskon. Han blev även ägare till Upptorp, Nordgården (vid Sandsken), Holmen (vid Sämsjön) alla i Od och Tumben i Hovs socken. I Hällstad ägde han Skattegården samt Tågården, efter kommunalordföranden i Hällstad Alfred Anderssons död (A. var bror till Carls hustru). Sommaren 1905, sedan sonen Thure övertagit Ljunga och sonen Hjalmar Skattegården i Hällstad, flyttade Carl till Upptorp.
Carl intresserade sig mycket för skogsvården. På Ljunga fanns såg, spånhyvel för tillverkning av takspån samt (gemensamt med Svenssons, se gren IC) Ljunga Kvarn.
Jordbruket och alla dess problem med kalkning, gödning, dränering och mogekörning till mosstegarna krävde på Ljunga mycket arbete. På
Upptorp påbörjades stenröjningen, som sonen Karl sedan fullföljde.
Fiske drevs också i 4 sjöar och i åarna. Det fanns mycket att ta itu med på den tidens nästan absoluta självhushåll.
Carl var ej talträngd, sällan fick man honom att tala om det gamla. Ibland dock: "Lars på Kloa (Kroken) hade somnat då han sulle vakta bränninga i Ränneskog. Dä to ell i skogen och hela Ränneskog brann ve västanvinn så att stora bränder flög över Ljunga änna bort mot Klevera. Tur att alla husena klara se.” År 1856 såg han den siste vargen en kall vintermorgon i trädgården på Ljunga. Vargnät fanns kvar ända till första världskriget då de fick tas till för att ersätta bristen på 12-skillingstömmar (= 6garnslina).
På Ljunga fanns också björnsax och rävsaxar samt not, nät, ryssjor och revfiskedon.
Carl berättade hur det var, när torpen besöktes vid julkalasen. På golvet låg ett tjockt lager med julahalm. I julahalmen lektes jullekar. Bl.a. kastades haskrok. — "När far Johannes sulle kasta haskrok mä Lars på Kloa töckte Lars att han velle säkra segern o stecka frie foten unner soffa men dä sulle han inte ha gjort, för då Johannes klämde te, skrek Lars: 'Stopp. Stopp. Husbon, ja har fått foten unner soffa.' Han höllde rakt på å fläka sek."
Ibland spela di priffe på Ljunga (Carl, Carlen, veterinär, Ståhlberg, stins i Ljung och länsman Nilsson). Varje sommar kom August på Lexberg och hälsade på sin bror en vecka för att trampa sin barndoms mark.
På fråga varför inte barnen ärvt hans markanta näsa, svarade Carl: "Långa näsor får di la tids nog".
Då sonen Knut skulle döpas och dopförrättande prästen bad om namn, svarade Carl: "Otto Pontus Knut" (åtta, punkt, slut).
Hörda ordstäv av Carl: "Det är en liten tid som göken gal, sen så skriker uggla".
Sedan sönerna Gustaf och Karl inlöst Tågården 1911 resp. Upptorp 1917, åtnjöt Carl en lugn och harmonisk ålderdom hos sonen Karl och dennes älskliga hustru Anna. Hans egen hustru Anna, som varit honom en ovärderlig följeslagerska, avled 1919 17/9 efter årslångt lidande (hjärtinsufficiens). Carl avled den 24/4 1928. Makarna vila i grav på Ods kyrkogård.
 		Carl* Levin Odqvist
 
40 Casper var lantbrukare som genom giftet med Johanna Greta Svensdotter 1854 förvärvade Skattegården, Knektegården och Klockaregården i Hällstad. Paret bosatte sig på den förstnämnda gården och bodde där till 1871 då Casper köpte Fänneslunda säteri i Fänneslunda socken. Det berättas om Casper och Johanns att de var ”ett välsignat husbondfolk”. Om någon av torparna blev sjuk och det behövdes läkare eller medicin ordnade Casper detta. Även Johannas stora givmildhet prisades. Hon klädde sig aldrig i hatt utan använde huvudkläde som var vanligt bland allmogen. Hon använde heller inte frutiteln utan kallades istället ”kära mor”. De invånare som fanns på gården behövde inte lida nöd.
Johanna var känd för sitt stora personintresse. Hon lär enligt sonen Karl ha kunnat stora delar av ”Almanach de Gotha” utantill. Casper var intresserad av lite av varje, däribland uppfinningar och lät anlägga en vattenkonst på gården. I yngre dagar skall han enligt sonen Sven ha sjungit till eget ackompanjemang på luta eller gitarr. Med de motgångar som skulle komma kom även tystnaden och sonsonen Folke minns honom som ett blitt gammalt gråskägg som inte sa så mycket.
1873 påbörjades arbetet med den största sjösänkningen i Sjuhäradsbygden. Casper var den drivande kraften i projektet och blev ordförande i Rångedala sjösänkningsbolag. Arbetet blev alltför kostsamt och ruinerade många som fick gå ifrån sina gårdar. Casper gjorde konkurs och tvingades flytta till Strömshov 1883. Där satte den uppfinningsrike Casper upp en benmjölsstamp vid vattenfallet som fanns där. Han drev även en diversehandel där.
1896 flyttade Casper och Johanna till Paradis i Fristad. Under denna tid som följde hände det ibland att någon av deras torpare från Fänneslundatiden kom på besök. Ibland med en bärkorg med hallon, lingon eller blåbär som var avsedda för ”kära mor”.
Johanna dog 1903 och Casper 1906. De ligger begravda tillsammans med sina ogifta söner, Vitalis, Sven och Gustaf på Fristads kyrkogård.
 		Casper Odqvist
 
41 Gustaf var utbildad lantbrukare och innehade Vatunga gård i Dalsjöfors. Han var en tid lantbruksinspektor samt landstingsman och kontrollör vid Rydboholms AB. Under ett par år bodde Gustaf tillsammans med sin bror Sven på Kuggenäs. Gustaf var en stillsam och tystlåten man som gjorde föga väsen av sig. Till utseendet skiljde han sig rätt mycket från bröderna, särskilt under yngre år. Han lär ha liknat sin morfar.
På äldre dagar bodde Gustaf i Dalsjöfors och i Ulricehamn.
 		Claes Gustaf* Odqvist
 
42 Efter de båda äldre brödernas bortgång skötte Ephraim d.y. gården Häla i Molla socken. Vid sidan av lantbruket bedrev han liksom fadern Gustaf glasmästeri. Blyinfattningen av rutorna till den gamla Carolikyrkan i Borås lär ha utförts av honom.
Ephraim gifte sig den 13/7 1860 med sin kusin Eva Charlotta Odqvist från Röhl (61). Eva var en god husmor, mycket arbetsam och varmt avhållen av underlydande. I äktenskapet föddes tvenne döttrar: Anna Amalia (Malin) och Beata Charlotta (Lotten). På nionde dagen efter Lottens födelse dog Eva i den då sa vanliga barnsängsfebern till makens stora förtvivlan. Efter 5 års änkestånd gifte Ephraim om sig med sin kusin Matilda Augusta Odqvist från Ljunga (73). Med sina två fruar blev han stamfader till en stor släkt i USA, där ättlingarna huvudsakligen ägnar sig åt lantbruk.
 		Ephraim Odqvist
 
43 När den som skriver dessa rader (namne till Folke Georg) flyttat till Djursholm i mitten av 1930-talet och första gången besökte dåvarande idylliska bankkontor hände att, då kassörskan fick se hans namn, hon såg upp med ett: "Nej men..." Det visade sig att Folke Georgs rykte hade spritt sig dit från Uppsala, där han under ett dussintal år av trägna och helt visst allsidiga studier småningom erövrat en juris kandidatexamen. Därjämte hade han i vida kretsar också gjort sig känd som en glad garcon. För att över huvud komma till examen bodde han faktiskt de sista studieåren i Stockholm, något som torde ha varit mindre vanligt för en uppsalastudent på den tiden än var det är numera. Samtidigt visar nog detta att han hade ett gott verklighetssinne som kom honom väl till pass då han sedan öppnade advokatpraktik inom firman Fagerström och Spens i Borås. Liksom den högst betydande personkännedom som han med tiden förvärvat.
Folke gifte sig 1919 med Ingeborg Håkansson född 1895 i Viskafors av en känd västgötasläkt. Ingeborg avled redan 1932 och lämnade Folke som änkeman med två minderåriga barn.
Folke var bland stiftarna till släktföreningen och verkade som sekreterare i den första styrelsen, som han tillhörde 1920-1935. Därefter var han fram till 1960 intendent för släktstugan, en uppgift som passade honom utmärkt. Han hade god smak och hade med åren förvärvat fin näsa för gamla värdefulla ting.
 		Folke* Georg Odqvist
 
44 Folke var äldste son till 716 regementsläkare Karl Odqvist och hans hustru Inez, född Wahlen. De hade fyra barn, tre söner och en dot¬ter. Folke gick i skola i Stockholm och tog studenten 1917 i Östra Reallaröverket. Samma år ryckte han in som officersaspirant på A 1, Kungl. Svea Artilleriregemente, för att bli artilleriofficer.
Åren 1917-18 led första världskriget mot sitt slut. Krigströttheten bredde ut sig även i Sverige. Det syntes troligt, att försvaret skulle reduceras. Folke beslöt då att ändra yrkesval, sökte och kom in på Kungl. Tekniska Högskolan hösten 1918. Våren 1922 utexaminerades han som mekanist. Hans huvudintresse var matematik och mekanik. Han hade tenterat dessa ämnen vid Stockholms Högskola och avlade fil. kand. samtidigt med civilingenjörsexamen. De två följande åren arbetade han som förste assistent i ångteknik, fortsatte sedan 1924-25 sina licentiatstudier i mekanik och matematisk fysik vid Stockholms Högskola.
Efter fil. lic.examen 1925 och studier i USA arbetade Folke några år vid Electrolux kyltekniska laboratorium. Under tiden fullbordade Folke sin doktorsavhandling om strömningsmekanik, som framlades vid disputation 1928.
Folke blev docent vid Kungl. Tekniska Högskolan 1931 och professor i hållfasthetslära 1936-66. Han var högskolans prorektor 1943-66.
Han var ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien, Kungl. Vetenskapsakademien, (preses 1969-1971) av Polska Vetenskapsakade¬mien och Norska Vetenskapsakademien. Han utsågs till hedersdoktor vid KTH och vid Tek¬niska Högskolan i Helsingfors.
Folke verkade inom konstruktions- och materialtekniken där under hans aktiva tid utvecklingen var enorm och han själv starkt bidrog. Han var en av två professorer i Sverige som ansvarade för utbildning av maskin-, skepps- och flygtekniker i ett av deras grundläggande ämnen, hållfasthetslära. Hans undervisning var rigoröst och logiskt uppbyggd och ledde fram till tillämpningar direkt användbara för den praktiskt arbetande ingenjören och konstruktören.
Folkes vetenskapliga produktion är omfattande och många arbeten klassiska. Han vann tidigt internationell ryktbarhet genom teoribildning för materials hållfasthet vid höga temperaturer. Han byggde upp ett nät av kontakter till de främsta forskningscentra inom hållfasthetsområdet.
Hösten 1926 gifte sig Folke med Vera Traugott, som hjälpte honom mycket inte bara i hans ordinarie arbete utan även och kanske framförallt i släktföreningsarbetet.
Folke var ledamot av släktföreningen sedan dess begynnelse 1920. Han valdes in i styrelsen 1925 och blev 1935 sekreterare och tillika skattmästare. Vid släktmötet 1950 valdes Folke till släktföreningens ordförande och stod kvar som sådan till 1975, då han med acklamation utsågs till hedersordförande.
Folkes - tillsammans med Veras - forskningar efter ytterligare Odqvistar, både inom och utom landet, gav föreningen många nya medlemmar. Resultatet lades fram i form av en ny släktbok 1960. Vid släktmötet samma år talade Folke om sina släktforskningar. Detta tal publicerades i årsskriften 1961 "Från Borås Och De Sju Häraderna". Arbetet med denna släktforskning uppfattades som en aktningsvärd kulturhistorisk insats. Föreningen visade sin uppskattning genom en insamling - en hedersgåva - den s.k. "Folke-Vera-Fonden", som möjliggjorde en restaurering av släktstugan. Vårt "släktmuseum" låg alltid Folke varmt om hjärtat.
Folke hade många fritidsintressen. Inspirerad av sin morfar, sjökapten Gustaf Warden (Sotis), kom han tidigt att intressera sig för segling, något som han delade med sig till sin stora familj. Även i hög ålder tog han barnbarnen med på långseglats i Stockholms skargård.
Folke var en stor naturälskare och enormt kunnig i fauna och flora. Han kom med glädje hem med för honom okända växter eller svampar, som han examinerade. Även fågellivet intresserade honom mycket, och man såg honom ofta på familjens sommarställe med kikare på "fågeljakt".
På vintern var han en passionerad skidåkare, som noggrant förde bok över varje skidad kilometer, ja ända till ett par månader före sin död åkte han skidor.
I Folkes föräldrahem hade musiken en framträdande plats. Under hela hans liv kom mu¬siken att betyda mycket för honom. Med sin mor spelade han fyrhändigt för familjen, och i samvaro med studenterna sjöng han ofta till luta.
Folke hade som ung intresserat sig för och samlat på frimarken. Han hade en förnämlig samling med övervägande nordiska frimärken. Folke talade och förstod förutom de nordiska språken också tyska, engelska, franska och italienska och ryska, något som han hade stor glädje av i sina många internationella förtroendeuppdrag. I en ålder av 80 år började han att lära sig latin, då han upplevde det som en brist, att han aldrig lärt sig de klassiska språ¬ken. Han hade ett stort litterärt intresse, som avspeglade sig i hans egen boksamling.
Det var en för vår tid ovanligt stark sammanhållning i Folkes familj. Han och Vera hade (1984) tre döttrar och en son, fjorton barnbarn och sju barnbarnsbarn.
Folke ligger begravd på Djursholms kyrkogård.
K.B.
 		Folke* Karl Gustaf Odqvist
 
45 Efter avslutade studier i det 5-klassiga allmanna läroverket i Borås biträdde Gustaf Odqvist sin mor vid skötseln av egendomen Röhl. År 1875 genomgick han lantbruksskola I Skeppsholmen, Liared och inköp te året därpå Röhl.
Under hans kraftfulla och kloka ledning upparbetades denna gård till en mönstergård, omfattande nyodlingar utfördes, kreatursbesättningen utökades, ny ladugård och nya uthus byggdes. Gustaf var en föregångsman på många områden och särskilt i fråga om skogshantering och skogsvård. Han inte blott förstod att ratt utnyttja skogens rikedomar genom avverkning och tillvaratagning av produkterna, utan han tillsåg även att återväxten var betryggande. För försörjning av den alltmer växande barnaskaran ägnade han sig vid sidan av jord- och skogsbruk även åt andra omfattande affärsrörelser. Sålunda startade han mejerirörelse med osttillverkning, bagerirörelse vid Fristad Hed, mjölkförsäljning i Borås m.m. Vidare åtog han sig stora leveranser till Älvsborgs Regemente i Fristad av bl.a. halm, potatis, bröd, mjölk och ost.
Han ledde personligen alla arbeten och rörelser, men använde under riksdagstiden för jordbrukets ledning inspektorer eller rättare, intill dess hemmavarande söner kunde övertaga dessa befattningar.
Gustaf Odqvists arbetsförmåga, duglighet och klara förstånd utnyttjades i hög grad för statliga och kommunala uppdrag. Sålunda var han representant för Vedens och Bollebygds härader (sedermera Älvsborgs läns södra valkrets) i riksdagens andra kammare under 25 år, från 1894 till sin död 1919. Under riksdagen var han bl.a. ledamot av det viktiga statsutskottet och under första världskriget i utrikesnämnden samt var under en period statsrevisor. Inom riksdagen åtnjöt han stort anseende och var en tid vice ordförande i det då mäktiga högerpartiet. År 1909 bildade han Södra Älfsborgs högerförbund och var förbundets ordförande intill sin död.
Inom kommunalförvaltningen tog han livlig del.
Han var ledamot och vice ordförande i landstinget, vice ordförande i skogsvårdsstyrelsen och Hushållningssällskapet, ordförande i vägstyrelsen och vice ordförande i kommunalstämma och nämnd i Bredared.
År 1895 inköptes Påtorps gård i Fristads socken och 1897 flyttade familjen dit, varvid äldsta sonen, Sven, övertog förvaltningen av Röhl intill denna gårds försäljning år 1917. På den nya egendomen fick Gustaf Odqvist fullt utlopp för sin verksamhetslust och arbetsförmåga. Ny ladugård och nytt stall byggdes, den gamla Ljunga kvarn revs och ersattes med en ny och mera tidsenlig, nya uppodlingar igångsattes, sjön Ärtingens vattenutflöde reglerades m.m.
År 1892 förvärvade han även den stora skogsegendomen Fenneslunda i Fänneslunda socken, vilken egendom efter en del skogsavverkning några år senare överläts på andra händer.
Gustaf var en sällsynt praktisk begåvning och hade en ofantlig förmåga att se och tillvarataga alla möjligheter; Han krävde mycket av sina underlydande men han sparade ej heller sig själv utan deltog livligt i arbetena på fälten och han var alltid med där det behövdes övervakning i skogar, sågverk (3), kvarnar (2), ladugårdar m.m., men fick även tillbringa långa tider vid skrivbordet. Några 8-timmars arbetsdagar existerade inte för honom och semester var för honom ett okänt begrepp. Någon vacker söndagsmorgon kunde han dock ta bössan på axeln för att gå på jakt i sina älskade skogar.
Gustaf Odqvist var en sträng och barsk herre, som ingav respekt uppåt och nedåt. Han var alltid rättvis och sparade ej på beröm. Bakom den sträva ytan lyste ett gott hjärta och strålande humor, en humor som hjälpte honom över många bekymmer och besvärligheter.
Som fader var han sträng och fordrande. Han tålde ej sysslolöshet utan såg till att barnen i skolåldern under ferierna vore i arbete, under förmiddagarna sysselsatta med ferieläsning under ledning av informator eller guvernant och på eftermiddagarna under allehanda arbeten på fälten, i ladorna, rovåkrarna m.m.
Den 9 januari 1877 gifte sig Gustaf Odqvist med Lydia Charlotta Wennergren, dotter till rektor Sven Peter Wennergren, Borås, och hans maka Fredrika Friman.
Lydia var en varmt religiös och verkligt god människa, som långa tider under makens frånvaro i riksdag m.m. fick leda barnens uppfostran och sköta det omfattande lanthushållet. Hon var musikalisk och glad och såg med överseende humor på alla sina mer eller mindre odygdiga ungar, för vilkas bästa hon aldrig sparade sig själv. Hennes flit och arbetsförmåga var enastående. Med sin blida charm vann hon tillgivenhet och vänskap i alla kretsar.
Gustaf Odqvist dog under pågående riksdagsarbete i spanska sjukan den 19 mars 1919. Han ligger begravd tillsammans med sin maka på Fristads kyrkogård.
 		Gustaf* Odqvist
 
46 Liksom sina övriga systrar fick Gustafva under unga år arbeta hårt i hushållsarbete på olika platser. Hon var att döma av bevarat ungdomsporträtt mycket vacker och hade en bra sångröst. Hon sjöng oftast melankoliska folkvisor för sina av sången djupt gripna barn. För Gustafva fanns det aldrig några svårigheter, hon hade ett ljust och glatt sinne och behöll sin vitalitet intill det sista. Hon var mycket traditionsbunden och var dyrkad av sina barn.
Hon gifte sig den 13/2 1865 med Carl Thomas Ödvall (från Öd i Kinnarumma), som blev folkskollärare i Råryd samt organist och klockare i Bredareds kyrka. Enligt uppgift var han efter tidens sed böneman hos den sköna Gustafva för en annan man men fastnade själv för föremålet. Han var en ivrig schartauan. Carl Th.Ödvall drev vid sidan av sin tjänst lantbruk i Råryd och var därtill en skicklig trädgårdsmästare. Sin lärar- och kantorsutbildning erhöll han i Lund.
Efter ingången pensionsålder flyttade familjen till Anna Greta Odqvists (6) stuga på Röhl.
Gustafva Ödvall och hennes make ligger begravda på Bredareds kyrkogård.
 		Gustafva* Maria Odqvist
 
47 Efter genomgången studentexamen i Stock¬holm ägnade sig Hjalmar åt officersyrket och tillhörde Kungl. Södermanlands regemente till pensionsåldern 1935. Som major och sedermera överstelöjtnant sysslade han sedan med luftskyddsärenden och slutade sin aktiva bana som civilförsvarsdirektör vid länsstyrelsen i Nyköping 1950.
Hjalmar var en duglig officer och mycket omtyckt bl.a. som chef för dåtidens s.k. studentkompanier. Som regementskvartermästare under sedermera generalen af Edholm fick han i praktiken långa perioder "styra" regementet då E. ofta var kommenderad på utredningsuppdrag. Det gjorde han med sådan kraft att detta ej alltid sågs med blida ögon av något äldre kamrater.
Då luftskyddet, på grund av det ökande hotet från luftkrigsmedlen, började organiseras var Hjalmar en av förgrundsgestalterna i planeringsarbetet. Han gjorde före och under andra världskriget omfattande utredningar at olika myndigheter i Stockholm och åt länsstyrelsen i Nyköping om hur detta borde vara organiserat i Sverige. Som sekreterare i Riksluftskyddsförbundet och som v.ordf. i dess arbetsutskott gjorde han filmmanuskript, utarbetade utbildningsanvisningar och planlade civilförsvarsövningar. Södermanlands län blev också under hans ledning ett "föregångslän" när det gällde uppbyggandet av den moderna civilförsvarsorganisationen och landshövdingen Hammarskiöld avslutade sitt tacktal till Hjalmar vid hans avgång 1950: "Ni har förvisso varit en av statens trogne tjänare, som väl förvaltat Ert pund av kunskaper och erfarenhet, av energi och inre rikedomar."
Hjalmar var under en lång följd av år revisor, vice ordf. och till slut ordförande i styrelsen för släktbolaget (på hans fru Ellas sida) Uppsala Ångqvarn, där han bl.a. arbetade mycket för förbättrade förhållanden för de anställda. Hans omsorg om bolagets stabila utveckling gjorde att han stundom kom i motsatsställning till vissa aktieägares kortsynta önskemål om högre utdelning på aktier.
Den Odqvistska släktföreningen var ett av Hjalmars stora intressen. Han var med redan vid starten 1920, började släktforskningen och gjorde det första "släktträdet". Han var kassaförvaltare 1920-1935 och ordförande 1935-1950.
Som människa var Hjalmar charmig och mycket omtyckt av det täcka könet. Redan i lekskolan klagade han hos sin mamma över att flickorna bara ville pussa honom. Hans godhet och omtänksamhet är också omvittnad bland annat av hans systrar. Han hade lätt för att hålla tal, men han lade också ner stor möda på att omsorgsfullt förbereda dem. Hjal¬mar ärvde sin faders förmåga att teckna och måla, och på sin ålders höst gjorde han många små förtjusande akvareller. De sista årens blindhet satte stopp för denna verksamhet. Trots sitt livliga temperament och en aktiv inställning bar han blindheten med största jämnmod.
Hjalmar var gift med Ellen (Ella) Maria Nordlöf från Uppsala. Ella var god och givmild. Med sin praktiska och realistiska läggning var hon Hjalmar till ovärderlig hjälp i hemmet. Utåt var hon mycket omtyckt och alltid beredd hjälpa till där så behövdes. Hon var mycket musikintresserad och spelade utmärkt piano. I det Odqvistska hemmet var gästfriheten mycket stor och de glada festerna särskild i Strängnäsvillan voro allmänt omvittnade.
G.O
 		Hjalmar Odqvist
 
48 Vitalis studerade i Skara högre allmänna läroverk och tog studentexamen 1877, officersexamen följande år och blev underlöjtnant vid Västgöta Regemente samt major i samma regemente 1909. År 1910 utnämndes han till överstelöjtnant vid Älfsborgs Regemente, där han tjänstgjorde till sin pensionering 1913. Vitalis genomgick Gymnastiska Centralinstitutet 1895—96.
Vitalis var en duktig militär, god taktiker och mycket uppskattad av kamrater och underlydande. Han hörde till dem som verkade för att man inom svenska armen skulle tillgodogöra sig erfarenheterna från boerkrigen, t.ex. i fråga om spridda formeringar och han uppmärksammades av sin forne karlbergskamrat, general Mörcke och vann befordran till regementsofficer utan att ha genomgått krigshögskolan.
Vitalis var jovialisk, litet sävlig och mycket humoristisk. Han var en god och skämtsam talare, fastän orden kom korthuggna och i stac¬cato. Han blev med tiden tämligen fet och kallades allmänt "Gobben".
Ur Harald Schillers "Gode herrar och svenske män" (Stockholm 1933, sid. 129) saxas följande apropos gamla historier från Axvalla bed:
"Godmodigheten och godlyntheten talar ur historien om överstelöjtnant Vitalis Odqvists korum. Odqvist var allmänt avhållen för sitt goda hjärta och sin mänsklighet. . . Vid ett aftonkorum brukade han kommendera fram en viss soldat av stammen till sin sida för att leda psalmsången och läsa bönerna. Då denne en gång befanns ha permission, valde han en man ur högen. Psalmen gick något så när, men sedan var och förblev det tyst. Beväringen stod där med darrande knän och rullande ögon och teg djupt och envist.
Slutligen sade "Gobben": "Läs Fader Vår!" — Samma envisa tystnad. — "Läs då välsignelsen!" Alltjämt samma envisa tystnad. — "Nå, då tar vi sista psalmen!" fortsatte Odqvist. Men nu var beväringen så dödsförskrämd, att det inte ens kom en ton ur hans strupe.
Då kommenderade Odqvist "Giv akt" samt "Gud bevare Konungen och Fäderneslandet". Sedan svaret repeterats, vände han sig till beväringen som skälvande väntade sin dom. — "Det var fan så enkel repertoar du hade, min gosse. Ställ in dig!"
"Gobben" var släktkar som få och var själv känd och älskad av flera generationer Odqvistar ur alla grenarna. Under senare delen av sitt liv tillbragte han alltid somrarna hos sin bror Karl på Älgö utanfor Stockholm. Där fick han odla sina regelbundna vanor med vedhuggning och salta bad som viktiga ingredienser. Allteftersom rörligheten avtog — och den hade ju aldrig varit så stor — kom han att intressera sig för familjens yngsta medlemmar, i följd för brorsbarn och brorsbarnbarn. Till dem hade han gärna med sig någon pre¬sent, när han kom. De brev av hans hand som bevarats från hans sista vinter 1937—38 talar om hur han längtade åter till Älgö och gärna underkastade sig besvärliga sjukhusvistelser och operationer blott han skulle kunna bli frisk nog att få komma till Älgö på sommaren. Så blev det inte. Han avled den 28 maj 1938. Några ovänner lär han inte ha haft.
Vitalis var släktföreningens ordförande från 1921 till 1935.
 		Johan Vitalis* Odqvist
 
49 Efter avslutade studier å Latinläroverket i Göteborg, där han fann allt lätt utom möjligen gammalgrekiskan, och bankpraktik i Borås, for Torsten Odqvist till Hamburg där han fick arbete som volontär hos firman Elof Hansson.
Gamle Elof fattade stort tycke för den rödlätte, fräknige och storväxte ynglingen och gav honom förtroendet att leda Elof Hanssons nystartade avdelningskontor i London (1915-1918). Där i London träffade han sin blivande hustru Ruth Viggars. De gifte sig år 1917 i London mitt under brinnande världskrig.
När huvudkontoret för firma Elof Hansson flyttade till Göteborg från Hamburg kom även Torsten Odqvist med och blev upptagen som partner i det alltmer växande företaget. Under Elofs och Torstens lugna, säkra målmedvetna ledning växte företaget till en världskoncern, som vid Torsten Odqvists bortgång kunde redovisa en årsomsättning om ca 400 milj. kronor.
Uppbyggnadsarbetet tog Torsten Odqvist ut på vittomfattande resor, vilket gjorde, att den ständigt växande barnaskaran mest fick ses om av hustrun Ruth under uppväxtåren. På lediga stunder ägnade han sig dock helhjärtat at sina barn och lärde dem två för honom så oerhört viktiga levnadsregler, dels att förstå att älska naturen och dels att avsky allt vad skryt och högfärd heter.
Torsten Odqvist var en barsk herre, som inte tålde slarv i någon form, och hade en sällsynt förmåga att se rakt igenom mer eller mindre falska fasader. Trots sin arbetsbörda fann han alltid tid att hjälpa och trösta behövande vänner, släktingar och arbetskamrater. Utmärkande för honom var att han kun¬de vara mycket fodrande och sträng mot sina jämlikar, men omtänksam och förstående mot de som han fann svaga.
Gästfriheten var stor i hans vackra hem Sommargården på Hovås, där han och hans hustru ägnade vännerna mer än vanlig omsorg på ofta förekommande gästabud.
Torsten Odqvist var en föregångsman inom det sociala och hans omsorg om personal och anställda innefattade nymodigheter som fri kvällsutbildning, fri tand- och sjukvård samt generösa barnbidrag, långt innan staten vaknade till besinning i dessa avseenden.
Hans humor hjälpte honom över många bekymmer och besvärligheter. Hans ungdomsmotto är belysande: "Flickor är för mig enbart luft, men vem kan leva utan luft."
Hans hustru Ruth var även hon en glad och vänlig person, som offrade sig helt åt att sköta hemmet, barnen och sin man. Mamma Ruth hade det ganska besvärligt med sitt nya modersmål och en gång då Torsten var på en av sina långresor ringde hon elektricitetsverket, sägande: "Skicka genast en elektrisk man ut till mig ty min man är bortrest!" Ruth var konstnärligt och musikaliskt begåvad och varmt religiös och en verkligt god människa. Hon var vid sin bortgång i januari 1970 81 år gammal.
Torsten Odqvist dog vid 80-års ålder och arbetade i sin älskade firma in i det sista med obruten energi och andlig vitalitet. De sista åren då åldern trots allt tog ut sin rätt på rörligheten fysiskt sett, levde han med de sina i form av ett synnerligen flitigt och med vacker handstil utfört brevskrivande. I dessa brev försummade han aldrig att ge goda råd, tröst och uppmuntran till vänner när och fjärran.
Han ägnade alltid stor omsorg om släkten och var en sammanhållande kraft inom släktföreningen.
6452 Nils Odqvist
I detta sammanhang erinras om Ruths och Torstens donation 1938 av släktstugan i Upptorp.
Se närmare härom i SLÄKTEN ODQVIST. (Upplaga 1960) sid. 4.
 		Karl Torsten* Odqvist
 
50 Karl genomgick Högre Allmänna Läroverket i Skara och tog studenten där 1884. Vid denna tidpunkt hade familjens ekonomi genomgått
en väsentlig försämring och Karl fick i motsats till de äldre syskonen i stort sett klara sin utbildning på egen hand med lån och konditioner som informator på somrarna i förmögna göteborgsfamiljer (Mannheimer). Han studerade medicin i Uppsala och Stockholm och blev med. kand. 1890 samt med. lic. 1896. Han praktiserade som underläkare på Garnisons- och Epidemisjukhusen i Stockholm under vintrarna och som militarläkare på Västgöta Regemente och skjutskolan vid Rosersberg om somrarna. År 1898 öppnade han egen praktik i Stockholm och tjänstgjorde samtidigt som bataljonsläkare på Andra Svea Artilleriregemente, Södermanlands Regemente, Svea Trängkår, Västgöta Regemente och slutligen Göta Livgarde. År 1916 utnämndes Karl till regementsläkare vid Positionsartilleriregementet och kvarstod där till 1926, då han avgick med pen¬sion.
Karl tjänstgjorde även som överläkare vid Försäkringsaktiebolaget Folket 1907—1932 och som verksläkare vid Postverket 1905— 1938 samt vid Statens Järnvägar 1920—1935.
Karl hade ett stort intresse för sina medmänniskor och besatt ett utomordentligt personminne. Som läkare var han älskad av sina patienter. Han hade i Sverige och Tyskland genomgått specialutbildning som tuberkulosläkare och var känd som en omdömesgill diagnostiker. Han var emellertid i första hand en husläkare av den gamla stammen och drog sig aldrig för att mitt i natten bege sig på sjukbesök till avlägsna stadsdelar.
Själv var han aldrig sjuk. Under de svara epidemierna i spanska sjukan 1918—1919 fick halva våningen upplåtas som väntrum och Karl tog emot från morgon till kväll. Tidtals var han den som ensam var på benen (möjligen med hjälp av någon annan familjemedlem), de övriga var sjuka. Epidemin var svår och ett av hembiträdena avled.
Hans envishet var känd, likaså hans omutlighet. Det berättas om hans ovilja att tillmötesgå patienter som önskade recept på spiritus concentratus, en annars icke ovanlig trafik. En patient, som tillägnat sig hans receptblanketter och egenhändigt tillverkat ett dylikt recept blev omedelbart avslöjad av apotekaren, som väl kände Karls principer i detta hänseende.
Vid 70 års ålder var Karl ännu vid utom¬ordentligt god såväl andlig som kroppslig vigör. Han slutade dock då med sin läkarpraktik för att enligt egen utsago ej löpa risken att hålla på så länge att omdömet sviker. Han ägnade sig i fortsättningen åt skötseln av sina fastigheter i Stockholm. Han skaffade sig 1927 bil, men uppnådde aldrig någon större färdighet att köra själv. Med sin familj älskade han att göra bilresor i Sverige och på kontinenten.
Karl ingick år 1898, 3/11, äktenskap med Inez Mathilda Kristina Wahlen och bildade med henne ett synnerligen gästfritt och musikaliskt hem.
Karl Odqvist ligger begravd på Lindhagens kulle på Stockholms Norra begravningsplats.
 		Karl* Albert Odqvist
 

      [1] 2 Next»


Odqvist Family

This site powered by The Next Generation of Genealogy Sitebuilding , Copyright © 2001-2007, created by Darrin Lythgoe, Sandy, Utah. All rights reserved.